Föredragsresa till Yxskaftkälen

24 mil enkel resa

På vårkanten 2003 fick jag ett mail från Lars Bergwall i Yxskaftkälen i Strömsunds kommun, Jämtland. Han undrade om inte jag skulle kunna komma och föreläsa för Militärfordonshistoriska föreningen där någon gång framåt höstkanten. Man vill ju inte vara vrång så det skulle ju förstås gå bra.

Sommaren gick och bilen byggdes om i flera omgångar. Bland annat byttes gasröret ut mot ett av PVC-sugslang. Detta fungerade ganska bra, så länge det inte blev för varmt, eftersom man måste kyla gasen ganska rejält för att inte slangen skall mjukna och vi hade ännu inte hunnit bygga någon riktig kylare. Som tillfällig lösning tryckte vi in ringar kapade från rostfritt rör i början på slangen.

Problem redan från början

Resan började med att jag skulle hämta ved. Veden har vi nämligen hemma hos Torbjörn, som bor ungefär 2 mil från mig. På vägen hem, med släpkärran full, började transmissionen låta mer och mer, och vid gassläpp och pådrag slog det riktigt illa. Naturligtvis måste bakersta kardanknuten välja just nu att ge upp. Ajdå... Goda råd blev plötsligt lika dyra som vanligt. Klockan började närma sig 17-snåret och det tar ju ändå en stund att köra 24 mil.

Efter några samtal visade det sig att en närliggande skrot samlat på sig några kardanaxlar till 244 70-talsmodeller, tur att man inte kör Jaguar. Jag köpte hela kardanaxeln och bytte. Klart på 20 minuter och så bar det iväg.

Till saken hör att SVT ringde mig ett par dagar före avfärd och undrade om de inte kunde göra en intervju med bilder på mig, Torbjörn och Prästbilen för ett program som heter Go' kväll. Detta ville de göra på måndagen efter föreläsningen och, man vill ju inte var omöjlig, så det var bara att hoppas att grejjorna skulle hålla.

Äntligen avfärd

Det var ju planerat att jag skulle åka vid 14-tiden, men pga besvärligheterna med drivknuten kom jag inte i väg färren framåt 17-snåret. Nåja, värre saker kunde ju hända fast jag såg inte fram emot en sen ankomst.

Resan puttrade på, jag fyllde och körde och fyllde. Men så efter ett tag började bilen gå långsammare och långsammare, och jag fick växla ner oftare. Från att vid starten ha haft en marchfart på runt 90 km/h (80 om läsaren är polis eller en rättskaffens medborgare) med släpvagn fick jag nu masa mig fram i 60-70 i bland ner till 40 i uppförsbackarna. Något var uppenbarligen fel! Hade inte våra ringar i slangen fungerat!?

Vid nästa fyllning inspekterade jag gasslangen och mycket riktigt. Den hade sugits ihop MELLAN ringarna. De hade glidit ihop av vibrationer och gasström och lämnat för långt avstånd mellan sig där slangen kunnat sugas ihop. Skulle jag slå över till bensin? Nej knappast! Skulle jag vända? Definitivt inte. Det var bara att fortsätta i lite lugnare tempo.

Ankomst ca 22:00

Färden fortgick och ungefär vid 21:40-tiden såg jag en fladdermus, den vinglade hit och dit och var slutligen nära att ramma min vänstra backspegel. 10 minuter senare frontalkrockade jag med en annan fladdermus. Stackars kräk.

Till slut lyckades jag hitta fram till Lars Bergwalls ställe, en GMC-lastbil fungerade utmärkt som landmärke, även om jag ett tag misstänkte att jag kört vilse.Mackorna och tekoppen satt verkligen som gjuten och även om jag var rätt trött från körningen kunde vi inte låta bli att sitta och snacka gengas, miljöfrågor och annat fram till en bra bit efter midnatt.

Föredrag i bygdegården

Yxskaftkälen ligger ungefär en mil utanför Strömsund i Strömsunds kommun, Jämtland. Det är inte direkt centralt. Följdaktligen hade jag inte så stora förhoppningar om deltagarantalet vid föredraget. Men trots en mindre miss vad gäller information om starttiden för evenemanget började folk komma ganska tidigt. Det bjöds på fika och till slut var det nog runt 25 personer i lokalen. Det får man väl anse vara gott för ett såpass smalt ämne.

Fikat var gott och föreläsningen gick utan några större missöden. Frågestunden efteråt var mycket intressant. Det verkade som om många var verkligt intresserade och hade läst på en del i förväg, vilket gjorde debatten både gemytlig och informativ.

Efter föredraget gjordes en start av bilen för att visa hur det går till och en liten sväng kördes också, ingen misstänkte att gasslangen var ihopsugen.

Hemresa

Gasslangen ihopsugen och ingen reservslang, eller rör av lämplig dimension tillgänglig. Illa.

Till slut lyckades Lasse ragga tag i några bitar PVC-rör från den lokala rör-firman. Dessa tillsammans med några bitar slang som blivit kvar, en hel del slangklammer och ett mindre antal svordomar blev så småningom en ny gasledning till bilen. Och det gick BRA! Senare gick det att marscha nära 100 knyck, långa sträckor - vilket jag ju naturligtvis inte gjorde eftersom det skulle vara omoraliskt.

Efter lunch tackade jag för logi och mat, vinkade av familjen Bergwall och satte iväg hemåt. I Hammerdal stannade jag en mycket kort stund för att hälsa på familjen Lindroth som vi köpte bilen av och för att tanka. Det blev inte mer än ett "hej" och ett "adjö", men det är väl tanken som räknas?

Jag kände mig nästan upprymd över hur bra bilen gick, om det alltid ginge så bra att köra gengas skulle det inte vara någon större uppoffring oavsett hur långt man skulle köra. Tyvärr höll det bara i sig till Liden där pvc-röret krympte av värmen och det började läcka in så mycket luft i skarvarna att jag blev tvungen att ge upp och köra bensin resten av vägen. Hade jag inte glömt min rulle med silvertejp skulle jag enkelt kommit hela vägen med den mer än lovligt provisoriska installationen.

När jag precis kommit hem vid 22-tiden kom jag i bråk med ett ungdomsgäng som hotade med att slå ihjäl mig, men det är en helt annan historia.

Markus Almroth