Dag 28 10/4 2007 (Dagen D)

Natten var något orolig. Både jag och Micke vred oss ett tag innan vi somnat och jag drömde att jag sprang runt och paniklagade alla möjliga saker på bilen med epoxi. 0530 ringde klockan. Besiktningen var 0900 och då ska vi ha hunnit väga bilen samt tagit oss till Falun (7 mil). Det är ju ingen bit kan man tänka. Men nu är det gengas vi kör och då får man vara beredd på ett och annat delikat problem på vägen.

Det var en kall och rå morgon. Närmare bestämt minus två grader. Vi fyllde nytt kol runt härdringen. Det var det enda som behövde göras. Alla andra förberedelser var gjorda kvällen innan. Sedan var det bara att starta. Det gick något tungt i början. Vi blev tvungna att ha bilen ute på natten pga. att vi inte kunde vänta på att aggregatet skulle kallna. Troligtvis hade det frusit i filtermaterialet. Efter någon mil kändes det bättre och motorn drog ordetligt och vi kunde hålla hyfsat jämn fart med övrig trafik.

Vi sneddade över Ingels och Bjurs till Falun. Det var verkligen snorhalt och vi såg bilar som kört av vägen. Vi gjorde en fyllning i Andersbo, ungefär halva vägen till Falun och på den klarade vi oss enda fram.

Väl i Falun åkte vi raka vägen till Falu Avfall där vi skulle väga bilen. Där träffade vi en trevlig prick som heter Torbjörn. Han var djupt imponerad av bilen och efter vägningen bjöd han oss på fika. När vi skulle väga fyllde vi bensintank och gengasaggregat med bränslen vartefter kontrollanten antecknade 100% i båda tankarna. Därefter plockade vi av all packning och extra ved. Vägningen slog alla våra spekulationer med ett facit på ca 300 kg för gengassystemet. Värsta pansarvagnen!

Klockan blev 0830 och nervositeten ökade på. Vi tackade för fikat och åkte upp till bilprovningsstationen där vi anmälde oss i incheckningen. Klockan hann bli 0910 då vårat registreringsnummer dök upp på tavlan. Port 3! När vi körde in i porten så hördes ett smattrande ljud som när man drar en pinne längs ett staket. Det var naturligtvis antennen som spretade i plåttaket på lokalen. ”Bra start” tänkte jag.

Jag klev ur och besiktningsmannen satte sig på förarsidan. Jag hoppade snabbt som blixten in på passagerarsidan medan Micke fick vänta utanför. Utan att jag han säga att bilen gick på gengas så körde han iväg. När vi rullat några meter så frågade jag om han kunde köra gengasbil och fick svaret ”Nej”. ”Men bilen går på gengas nu” sa jag. Besiktningsmannen trodde att bilen gick på bensin.

På något vis hade det blivit ett missförstånd mellan några i kedjan när jag ringde till bilprovningen och hörde om jag skulle köra på gengas eller bensin vid besiktningen. För personen jag pratade med sa att det var okej att köra på gengas. Men besiktningsmannen ville inte att jag skulle köra på gengas eftersom han inte ville ha gengasaggregatet igång i hallen. ”Vi får göra det bästa av situationen och besiktiga utomhus” sa han och så blev det.

Han började med att göra en överblick av bilen och kontroll av chassinummer. Därefter gick vi igenom alla Trafiksäkerhetsverkets regler och jämförde dessa med byggnationen. Jag plockade även fram mina papper. Det roliga var att vi hade två olika versioner av reglerna från olika årtal. Det var ingen större skillnad på dom, förutom några små detaljer och illustrationer. När alla punkter var kontrollerade så tittade han på kylaren så att det inte stack ut några vassa kanter. Sedan mätte han upp bilens längd med ett måttband.

Jag och Micke fick gå in och sätta oss i lokalen medan han gick in på kontoret för att skriva papper. Det var ytterligare en nervös väntan eftersom vi inte visste resultatet. När han kom tillbaka så sa han att bilen var ”Med beröm godkänd”. Han tyckte vi hade följt reglerna bra och gjort en stabil och kraftig fastmontering av aggregat, filter och kylare. De var riktigt kul att höra och så underbart skönt att den gick igenom. Det innebar att våran största farhåga – att inte få igenom bilen på besiktningen var ur världen!

Efter besiktningen skjutsade jag ner Micke till tågstationen och tåget mot Stockholm. Men först behövde Micke köpa snus och jag behövde fylla bränsle. Vi stannade vid gamla regementet och fyllde ved. Där fick vi berätta om bilen för en förbipasserande åskådare. Efter en stund smög en polisbil förbi. Han vände en bit bort och kom tillbaka. ”Haha!” tänkte jag. ”Nu ska dom kolla om vi åker lagligt och vi är precis nybesiktigade.” Men där hade jag fel. Ut klev en jättetrevlig polis som var mäkta imponerad av bilen. Fler sådana poliser! Vi stod och pratade en stund och sedan var det dags att fara hem.

Alla tre är glada och nöjda nu. Vi får pusta ut en stund. Det har varit en jäktig, fullspäckad påsk och det känns så grymt skönt att ha fått bilen besiktigad!