Dag 41 26/5 2007

Natten spenderade vi i Mickes ungkarslya på Lidingö. 0630 ringde klockan och eftersom Micke är just ungkar och lever in för det, fanns det ingen frukost hemma utan mest tomma ölburkar och små dammtussar. Vi knallade ner till Micab där bilen stod startklar.

Det kommer att bli en mycket spännande dag. Vi ska först till Södertälje för att lämna 9 säckar ved på Tunia, en gammal kanallastare med tändkulemotor som ska gå på Göta Kanal i sommar. Meningen är att vi ska sammanstråla där och bunkra ved. Det blir första gången vi kör med fullt släp och vi kommer nu att få reda på hur bra motorn orkar dra släpet. Efter Södertälje beger vi oss tillbaka till Micab på Lidingö för att bunkra mera ved. Därefter ska vi till Marina Läroverket i Stocksund för att visa upp bilen på hamnens dag innan vi kör de 30 milen till Dalarna. Meningen är att vi ska prova bilen en längre sträcka för at utvärdera hur systemet fungerar på längre sträckor med fullast.

Kontroll av olja och vatten genomfördes och sedan var det daggs för start. Starten gick snabbt och motorn gick igång på andra försöket. Starttiden antecknades i ”Logg för vedgasdrift” som vi upprättat för att få kontroll på vedförbrukning och tidsåtgång för olika moment. Det gick mycket bra att få bilen i rullning med släpvagnen. Helt acceptabel acceleration också. På motorvägen låg vi och pendlade mellan 70-80 km/h. Färden till Södertälje gick bra sånär som på att bilen tjurade lite vid en vedfyllning. Vi stannade på vägen för att köpa lite frukost. I Södertälje lastade vi de 9 säckarna med ekved på Tunia. Skepparen Jöran inspekterade vårat bygge vartefter vi inspekterade maskinrummet och tändkulemotorn på kanallastaren.

Vi körde tillbaka till Lidingö och lastade mera ved för att ta oss upp till Dalarna. Eftersom Lidingö ligger öster om Stockholm får man kör genom stan. Storstadskörning sätter lite högre krav på föraren. Vid rödljusen får man i god tid innan det blir grönt börja arbeta upp temperatur i systemet så att man får bra gas då man ska koppla i drivlinan. Nått enstaka stopp och lite köbildning, men inget allvarligt. De flesta billister gör tummen upp när de ser gengassystemet.

Efter lastningen av ved körde vi till Stocksund. Där var mycket folk och vi fick mycket positiv respons på bilen. Vi träffade många av våra gamla lärare och en klasskamrat från Marinteknik och det var ett kärt återseende. Hela vistelsen i Stocksund var en riktig höjdpunkt. Det var så kul att vi blev kvar enda till 1500, 1½ time längre än planerat.

Färden fortsatte mot Dalarna via Uppsala. Mellan Sala och Avesta stannade vi på en parkering och köpte rökt sik av en lirare. Han var mycket schyst och gav oss rabatt. Micke fick rensa fisk i baksätet och leverera till chauffören.

Successivt så blev motorn svagare. Vi provade att köra startfläkten och genom att känna på gasflödet från fläkten kunde vi konstatera att det fanns ett tryckfall någonstans. En kontroll av finfilterduken visade att den var belagd med sot. Genom att skaka filterbälgen så ramlade små kakor ner och fri väg för gasen uppstod här och där. Nu gick bilen bättre igen men proceduren fick upprepas. Förmodligen fungera cyklonen för bra så de partiklar som kommer in till finfiltret är för fina för att bilda kakor som själva ramlar ner. Eventuellt kan det också bero hög vattenhalt i veden. Temperaturen på utgående gas från finfiltret ligger oftast på över 150 grader och aldrig under 100.

I Rättvik stannade vi på OK-plattan för fyllning av ved och för att se om det fanns några raggarbrudar eller sjysta bilar. Inga brudar, men det dök upp en sjyst Hotrod byggd på en Duett-ram. Sista biten till Furudal gick i sakta mak och vi njöt av sommarkvällen och det fina vädret. Det har varit en riktigt kul dag!

<< bakåt framåt >>